full screen header

Tack

Hur surrealistiskt det än känns så är detta äventyret över för min del, och jag har därmed beslutat mig för att lämna bloggen här. Den kommer alltid att finnas kvar, för min och er skull, men den här bloggen var ämnad åt mitt utbytesår och jag vill lämna det så.
 
Det här utbytesåret har varit det absolut bästa i mitt liv, tack vare det har jag fått uppleva så mycket, lärt mig prata flytande engelska, rest runt hela USA och lära känna människor från världens alla hörn. Jag har så mycket livserfarenheter.
 
Jag är så glad över att jag bestämde mig för att blogga under detta året, och därmed dela med mig utav mina upplevelser med er. Förhoppningvis har detta varit intressant och lärorikt för er också, vare sig du är en blivande utbytesstudent, före detta utbytesstudent eller bara nyfiken. Tack så jättemycket för att ni har följt mitt år.
 
Vill ni kontakta mig eller har frågor kan ni göra det på olika vis; kommentera bloggen, klicka på "Kontakta mig" i navigeringsmenyn eller skicka mig ett meddelande på facebook. Där heter jag Matilda Holterberg.
 
Tack, tack, tack och stort lycka till alla er som skall göra något liknande!
 
Mitt älskade Colorado. It'll forever be my second home.
Kategoriserat under: Efter USA

Jag är hemma

Det är svårt att beskriva känslan av att vara "hemma" igen. Nästan alla jag har mött har välkomnat mig och sagt "Hur känns det att vara hemma igen?" eller "Det känns bra att vara tillbaka va?" varpå jag lite frustretat nickar, och håller med. Jag trivs bra här, hemma i Sverige, men jag lämnade också mitt hem bakom mig i Colorado. Det är en konstig känsla. Allt känns precis som vanligt, fast lite annorlunda. Mitt hem, som ser annorlunda ut nu än vad det gjorde när jag lämnade det i Augusti förra året, är fortfarande mitt hem. Mitt rum är mitt rum, jag kommer ihåg vart alla godisgömmor finns och jag vet nästan vart alla köksredskap är. Men mitt rum finns också på andra sidan atlanten, och det finns godisgömmor även där.
 
Det första jag lade märke till när jag anlände till Göteborg var givetvis det faktum att alla är så välklädda, jag hade glömt bort det. Och att man inte pratar med människor man inte känner. Det däremot känns väldigt konstigt, jag förstår att jag blivit amerikaniserad. Den konstigaste och absolut jobbigaste omställningen har dock varit språket. Jag har ännu inte ställt om helt, men jag säger allt färre ord på engelska. Mina automatsvar som "ja", "nej" och så vidare är ofta på engelska, och jag föredrar att skriva på engelska. Det känns nästan fel att höra svenska runtom mig.
 
Sedan jag kom hem för drygt en vecka sedan så har jag hunnit träffa mina närmsta vänner, gå på friidrottsträning och handla mat på Jätten. Trots att tio månader har passerat så är allt sig likt, det känns inte som att jag har missat något.
 
Jag saknar Colorado, och framför allt så saknar jag min syster och bästa vän Maggie, men jag är också glad och lycklig över att vara tillbaka i Sverige. Det gör inte så mycket att det regnar hela dagarna när jag på egen hand kan ta mig dit jag vill och när jag kan dricka O'boy och äta lingongrova till frukost. Det här är Sverige, och jag uppskattar det så mycket mer nu än vad jag gjorde för 300 dagar sedan.
 
Antonia och Karoline väntande på mig vid huset när vi kom hem. Kunde inte fått ett bättre välkomnande!
 
Jag och Antonia jobbade som voluntärer på Color Me Rad i Göteborg
 
Vi samlade hela släkten här hemma för första gången på flera år. Så roligt! Vi åt god mat och umgicks
 
Jag och Sofia köpte oss massor utav gott och så hade vi picknick vid kanalen. Så kul att bara umgås och skratta med henne igen
Kategoriserat under: Efter USA

Matilda Holterberg

Mitt namn är Matilda och jag är sexton år. Läsåret 15/16 spenderade jag i Louisville, Colorado som utbytesstudent med Explorius. Här får ni ta del utav allt som är relaterat till mina äventyr som amerikansk high school student i USA.

SÖK